Enduro
Den stora skillnaden mellan motorcross och enduro är att den senare inte körs på preparerad bana. Detta förhållande skapar främst ett krav på uthållighet och den som sett exempelvis Gotland Grand National kan skriva under på att ett endurolopp verkligen kräver sin man eller kvinna. Hittills är det mestadels män som intresserat sig för sporten, även om kvinnorna blir fler.
De cyklar som används i enduro är i stort sett samma som för motorcross men för förarna är skydd en väsentlig del. Påbyltade som en ishockeyspelare kör man säkrare eftersom vurpor är något man får räkna med. Speciellt de tävlingar som körs mot slutet av säsongen som exempelvis på Gotland eller Novemberkåsan, vilka kan vara veritabelt leriga diken att forsa fram i. Då sätts förarskickligheten och fysiken på de största proven.
Det är ute i terrängen på mark som klubbarna tillhandahåller som den stora tillströmningen av nya förare expanderar. Träna och tävla under enkla och otvungna former är ett underlag som föreningarna hoppas ska leda till både breddandet av verksamheten som att ett antal nya stjärnor vaskas fram. Målet för många är att klara en ”Svensk Enduroklassiker”. För erövra denna titel ska man starta, och gå i mål i Stångebroslaget, Ränneslättsloppet samt Gotland Grand National.
